Jag är under vårterminen utbytesstudent vid Winthrop University i 
South Carolina, USA. Jag kommer inte blogga under min tid här men hemma i Sverige igen gör jag comeback som bloggare 1 juni. Nedan följer länkar till tre måste-artiklar och en underbart Youtube-klipp. Vi ses i juni.
Hypen byggs upp runt Google-mobilen, Nexus One. Den verkar riktigt spännande tycker jag. Om regeringen skulle höja studiemedlet avsevärt kanske jag köper en. (Bild från TechCrunch). Mer om Nexus One.
På grund av att jag haft extremt fullt upp med C-uppsatsskrivande de senaste dagarna har jag inte haft tid att blogga. Nu har det lugnat ner sig lite och bloggen väcks självklart till liv igen. Nedan följer de av länkar jag fastnat för sedan senaste genomgången.
The Three Phases of the Social Web
It’s Not Easy Being Popular – Att 77 procent av alla Facebook Pages har färre än 1000 fans känns föga överraskande. Intressant statistik i övrigt dock.
The Problem With Tigers Statement – När den här texten skrevs hade inte skandalen utvecklats till den är idag. För visst hade väl Tiger genom annat agerande kunnat undvika denna orkan av avslöjande, rykten och dålig publicitet?
Death of a Salesman – Ännu mer Tiger. Här från The Fast Company.
The FP Top 100 Global Thinkers – Roligt med en svenska på listan, Hans Rosling professor i internationell hälsa. Han gjorde ett gott intryck när han var med på Skavlan för några veckor sedan.
När slutar kampanjer vara kampanjer?
Sociala nätverk större än sökmotorerna (via Jardenberg Unedited)
Radiohead bäst på 00-talet – Listorna över vad som var bäst (och sämst) på 00-talet duggar tätt. Jag gillar listor av det här slaget. De ger mig möjlighet att upptäcka saker jag lyckats missa under de senaste tio åren.
Sociala medier är en fluga – (via Doktor Spinn) Uppmärksammad på många ställen och här finns många goda poänger. Att predika till de redan frälsta leder inte till förändring.
Med hjälp av Doctor Spinn hittar jag till Krafonbloggens Annonsbyrå, reklambyrå, kommunikationsbyrå… (bättre sent än aldrig). Namn och vad ett företag väljer att kalla sin verksamhet är viktigt, och det här är ett intressant problem tycker jag. PR-, marknadsförings-, kommunikationsbranschen, ja vad man än vill kalla den, är inne i en spännande och omvälvande tid. Att det finns så många olika namn att ge det man som byrå sysslar med ser jag som ett, av många, tecken på detta.
”Är det egentligen någon skillnad på en reklambyrå och en kommunikationsbyrå? Är kommunikationsbyrå i själva verket detsamma som en PR-byrå? För en PR-byrå kan väl inte samtidigt vara reklambyrå?”
Att branschfolk kan skilja på en PR-byrå och en reklambyrå och en webbbyrå är en sak men Micco Grönholm slår huvudet på spiken med: ”Vad kallar era (potentiella) kunder det de letar efter när de behöver den sortens vara/tjänst/idé som ni erbjuder?”…”Och efter att ni hamnat på “rätt” lista, är det viktigt att särprägeln tydligt förmedlar vad som skiljer er från alla andra på den listan.”
Här har vi en möjlig drivkraft för att hitta någon form av konsensus i branschen vad gäller att kalla rubricera sin byrå. Men jag tror samtidigt det kunder väljer att kalla det de söker, eller vad de förväntar sig av en byrå med ett visst namn, kommer se till att vi även i fortsättningen kommer ha olika namn för samma tjänster och samma namn för olika tjänster. Det är ett enkelt sätt att göra sken av att man skiljer sig från mängden, något som för vissa verkar räcka tyvärr.
Valseger 2010 – (via S-Buzz, @johsj och @jmossberg) Socialdemokraternas strategi inför valet nästa år. En kort genomgång men det är trevligt med öppenhet. Finns övriga riksdagspartiers strategidokument också att tillgå?
Vattenfall, ett fall för Kant? – Gästinlägg på The Brand-Man signerat Leo Heijbel om Vattenfalls fall, dess varumärke och ‘Det kategoriska varumärkesimperativet’. Även intressant diskussion i kommentarerna.
Utvik på helt olika vilkor – Att det är skillnader mellan män och kvinnor (även) i det här avseendet är uppenbart. Men att defeniera exakt hur det skiljer sig och varför, är svårare. Bra artikel från GP.
Ten reasons why using Twitter will boost your happiness – (via @collentine) Lista som kommer väl till hands om man skall övertala någon att börja twittra.
Connecting public relations performance with business outcome –
5 ways social media and marketing work together – ”There is a saying that if you tell someone something it is a lie, if you get someone to tell you the same thing, it is the truth.”
Almost 90% of brands plan to boost social media spend
Stay classy, Twitter! – Kloka riktlinjer från Nicholas Porter.
Retweetad många gånger under veckan och det med rätta. Stor (PR-/social media-)humor. Tagen från Geek & Poke.
Heidi Wolds gästblogg från i tisdags på Mindpark (Du är inte min kompis!), om Facebook och företags närvaro där, är riktigt bra och tankvärd läsning. (Tipstack till @collentine)
Inspirerad av Heidi följer här mitt resonemang om företag på Facebook.
Facebook-sidor, eller Facebook Pages, är ett kraftfullt verktyg för företag och organisationer. Tre miljoner svenskar har idag ett Facebook-konto och en stor del av oss loggar in på sajten varje dag. Det borde vara en självklarhet för svenska företag att vara närvarande på en arena där nu en tredjedel av Sveriges befolkning finns. Men så är inte fallet, än. Svenska företags användning idag av Facebook lämnar tyvärr en del att önska. Alldeles för få företag har en Facebook-sida och de som har en utnyttjar den ofta för lite, eller på fel sätt. Många av de företag som finns på Facebook verkar leva med föreställningen att det gott och väl räcker med att ha en sida och att allt sedan löser sig av sig självt. Så är inte fallet. Att skapa en sida må vara en bra början för visso, men är ändock blott en början.
”För att man på Facebook ska kunna vara vän med någon måste man ha ett eget konto och skapa sig en egen profil. Som företag eller organisation är detta en stängd dörr.”
Som citatet ovan visar påpekar Heidi i sitt blogginlägg skillnaden på att vara kompis med en person på Facebook och att vara fan av ett företags sida. Jag håller med Heido om att begreppen ’kompis med’ och ’fan av’ bör hållas isär. Däremot tror jag att man som företag bör sträva efter att så långt det går bygga upp en ‘kompisliknande’ relation med sina fans. För att uppnå detta gäller det att som företag agera aktivt och offensivt genom Facebook-sidan: föra dialog, uppmana till engagemang, svara på kommentarer och frågor, ladda upp bilder, bjuda på intressant kunskap och arrangera tävlingar.
”Varför ska man då som företag skaffa sig en Fan Page? Jo, sedan tidernas begynnelse har vi använt olika sätt för att visa vår omgivning vilka vi är. Vi har använt allt ifrån diskreta signaler som vita iPod-hörlurar till tydligare markörer som Gucciväskor och Wu Tang- jeans som indikationer på att vi hänger med.”
Dimensionen med att vara fan av ett visst varumärke för att inför andra visa tillhörighet finns helt klart. Framförallt tror jag detta gäller stora och redan välkända varumärken som Red Bull, DKNY och Snickers till exempel. Detsamma gäller kändisars Facebook-sidor och mobiliserande, eller intressespecifika sidor som Sveridemokatera i riksdagen – Nej tack (en mycket bra sida för övrigt). Minst lika stor potential att utnyttja Facebook-sidor tror jag dock det finns för mindre varumärken och företag med verksamhet begränsad till en viss geografisk yta, med en liten kundkrets eller med försäljning på Internet (den lokala nattklubben, vinylbutiken med 70-talssoul, pizzerian på hörnet med nattöppet, sajten som säljer frimärken till samlare etcetera). För företag av den här sorten är det enklare att hitta sina kunder, få dem engagerade, erbjuda fansen förmåner, bygga en nära relation med dem och i slutändan tjäna mer pengar.
(Ytterligare några Facebook-sidor att kolla in: 1-800-Flowers, Adobe Photoshop, Papa John’s Pizza, Splenda)
Förra veckan tog jag upp två delar av kommunikationsarbete som jag önskar min utbildning behandlat. Nu tänkte jag beröra ytterligare två områden. Dessa områden tycker jag dock har tagits upp under min utbildning men jag hade gärna sätt de varit mer i fokus.
Som jag nämnt tidigare så skriver jag och två klasskamrater just nu en C-uppsats om Facebook och svenska företags användning av Facebook-sidor. Ett av våra teoretiska perspektiv är ‘teorin om relationsmarknadsföring’. För att till mig själv ytterligare bringa klarhet i vad det egentligen rör sig om, och för alla andra som kan tänkas vara intresserade, kommer här min sammanfattning av vad relationsmarknadsföring handlar om: Termen ‘relationship marketing’ myntades i mitten av 1980-talet och fick fotfäste på riktigt i marknadsföringsvärlden i början på 1990-talet. Relationsmarknadsföring vänder sig mot den något stela och sterila syn på marknadsföring som ‘marknadsmixen’ och ‘de fyra P’ står för. Marknadsföring, och kommunikation med intressenter, ses istället som en komplicerad och ständigt pågående process. Denna process bör ses som långsiktigt relationsskapande, inte som kortsiktigt verkställande. Målet för företag är att bygga upp en relation med sina kunder som så långt som möjligt liknar en relation två människor emellan. En sådan relation lägger grunden för lojala kunder och lönsamhet för företaget på lång sikt. Kunder med en god och djupt rotad relation till ett företag är betydligt mindre benägen att byta till ett annat företags produkt eller tjänst på grund av lägre pris. Relationsmarknadsföringsskolan vänder sig också mot uppfattningen att kommunikation endast skall ske genom företagets kommunikations- eller marknadsavdelning, vilket leder mig vidare…
… till Jeremiah Owyangs resonemang om (Brian Oberkorchs term) ‘edgework concept’. Edgework concept handlar om att dagens internetlandskap med en rad lättillgängliga kommunikationsverktyg tvingar företag till att kommunicera genom en de stora flertalet av de anställda, i företagets ‘edge’, och inte genom en given avdelning. ”Edgework involves moving user input up the value chain and embedding it more directly into the product development process”. Jag tror också det resonemang rörande att det handlar om ”och” och inte ”eller” när det gäller kanaler, sätt att kommunicera eller verktyg att använda, är mycket viktigt.
Sedan är jag övertygad om att det är ett stort hopp mellan att som jag läsa och förstå detta förhållningssätt, och sedan verkligen kunna använda sig av dessa kunskaper praktiskt ute i arbetslivet. Men jag tror samtidigt att det kan vara väl så svårt att ha en invant sätt att arbeta på som numera inte fungerar och därför måste ändras. Det gör det extra viktigt för oss som i framtiden vill jobba med kommunikation, marknadsföring och PR att lära oss rätt från början.
[Rekommenderad läsning om relationsmarknadsföring: Relationship Marketing (Godson), Relationship Marketing (Egan & Harker), From Marketing Mix to Relationship Marketing (Grönroos)]
Jag upphör aldrig att förvånas över hur företag ibland fattar beslut helt utan att de mediala konsekvenserna tas med i beräkningen. Jag tänker nu närmast på Lindex som se senaste veckorna fått en del negativ uppmärksamhet efter att ha släppt en kollektion i endast små storlekar, och jag tänker på Couples Retreats (med den underbara Malin Åkerman) uppmärksammade officiella affisch, version Europa, där de två afroamerikanska skådespelarna photoshoppats bort. Det rör sig om två stora, duktiga och väletablerade företag (Lindex och Universal Studios) och de borde veta att beslut likt dessa öppnar för kritik och ’folkstorm’. Om det är så att de ansvariga faktiskt inte vet vad utfallet av resultatet kan bli är det ännu värre än att besluten de facto är togs.
Sedan jag, ganska nyligen, kom i kontakt med årets buzzword, continuous partial attention, har det blivit klart för mig hur mycket jag ägnar mig åt att vara just ‘ständigt partiellt uppmärksam‘. TweetDeck, datorn i knäet när jag tittar på TV och ett ständigt skiftande mellan olika flikar i Firefox är alla bovar i dramat. Men samtidigt anser jag mig inte ha några problem att, när jag vill, helt stänga av min ’omvärldsbevaknig’. Att kunna koppla bort allt annat och ägna sin uppmärksamhet är förstås väldigt viktigt och jag tror att det i framtiden, med än fler möjligheter, kanaler och personer att följa och ett än högre tempo, kommer bli än viktigare. Både vad gäller arbetslivet och privat. Våra teknikprylars kanske viktigaste knapp är ‘off-knappen’.
Jag kan inte riktigt släppa tisdagens Debatt där Vellinge kommuns motstånd att ta emot flyktingbarn debatterades. De fyra Vellingebor som var med i programmet, vi länk, gjorde bort sig något enormt. Den människosyn de verkar ha kan jag inte kalla något annat än avskyvärd och fick mig att må fysiskt dåligt. Jag tycker synd om alla vettiga människor boendes i Vellinge som representerades av dessa fyra män.
Nedan följer en kort genomgång av länkar (till blogginlägg, artiklar etcetera) som jag fastnade för under veckan som gick.
Do music artists fare better in a world with illegal file-sharing? – (via jardenberg unedited) Väldigt intressant om skivbolagens och artisternas intäkter de senaste åren. Det går stick i stäv med den allmänna uppfattningen(?)
Charlottas insiderguide: 11 budord för att bli en succébloggare! – Charlottas mycket uppmärksammade lista är underbar läsning. Intelligent, roligt, vasst, mitt i prick.
The Über-Connected Organization: A Mandate for 2010
Social Media in Search: User-Created Content Dominates the Brand Message
Så mäter du sociala medier – Att tydligt kunna visa effekterna av arbetet med sociala medier är självklart av yttersta vikt. Bra genomgång signerad Internetworld.
Ikea Malmö på Facebook – (via Niclas Strand) Smart gjort. Det här gillar jag.
The Google Phone Is Very Real. And It’s Coming Soon -Som jag skrev förra veckan: att läsa om Googles förehavanden tycker jag alltid är intressant. Här om ryktena rörande en telefon från sökjätten.
Listan – (via jardenberg unedited och Isobel) – nollnolltalet.se:s lista över 2000-talets bästa låtar är inget annat än ett måste. För ett och ett halvt år sedan gjorde jag en liknande lista men nu när 00-talet strax är slut är det kanske dags för en ny version.
Consistensy Warning – Magnus Söderlund vänder och vrider på tänket kring varumärken och om målet verkligen bör vara att hela tiden visa upp en och samma ‘bild’. Inlägget fick mig att tänka: kan det även bli ett problem för riktigt starka varumärken att vara kända som just starka varumärken, och inte för det som från början gjorde varumärket starkt?
En MKV-students simpla tankar. 