Jag upphör aldrig att förvånas över hur företag ibland fattar beslut helt utan att de mediala konsekvenserna tas med i beräkningen. Jag tänker nu närmast på Lindex som se senaste veckorna fått en del negativ uppmärksamhet efter att ha släppt en kollektion i endast små storlekar, och jag tänker på Couples Retreats (med den underbara Malin Åkerman) uppmärksammade officiella affisch, version Europa, där de två afroamerikanska skådespelarna  photoshoppats bort. Det rör sig om två stora, duktiga och väletablerade företag (Lindex och Universal Studios) och de borde veta att beslut likt dessa öppnar för kritik och ’folkstorm’. Om det är så att de ansvariga faktiskt inte vet vad utfallet av resultatet kan bli är det ännu värre än att besluten de facto är togs.

Sedan jag, ganska nyligen, kom i kontakt med årets buzzword, continuous partial attention, har det blivit klart för mig hur mycket jag ägnar mig åt att vara just ‘ständigt partiellt uppmärksam‘. TweetDeck, datorn i knäet när jag tittar på TV och ett ständigt skiftande mellan olika flikar i Firefox är alla bovar i dramat. Men samtidigt anser jag mig inte ha några problem att, när jag vill, helt stänga av min ’omvärldsbevaknig’. Att kunna koppla bort allt annat och ägna sin uppmärksamhet är förstås väldigt viktigt och jag tror att det i framtiden, med än fler möjligheter, kanaler och personer att följa och ett än högre tempo, kommer bli än viktigare. Både vad gäller arbetslivet och privat. Våra teknikprylars kanske viktigaste knapp är ‘off-knappen’.

Jag kan inte riktigt släppa tisdagens Debatt där Vellinge kommuns motstånd att ta emot flyktingbarn debatterades. De fyra Vellingebor som var med i programmet, vi länk, gjorde bort sig något enormt. Den människosyn de verkar ha kan jag inte kalla något annat än avskyvärd och fick mig att må fysiskt dåligt. Jag tycker synd om alla vettiga människor boendes i Vellinge som representerades av dessa fyra män.